5.10.15

Ny månad - Nya insikter


Nu är det oktober. Och nästan tre veckor sedan jag skrev förra inlägget. Och mitt liv har blivit så mycket bättre! Tävlingsinstinkten och målmedvetenheten är tillbaka. Jag känner igen mitt gamla jag igen.

Puh.

Jag har lärt mig så mycket på att ha denna kris. Om mig själv. Om andra. Om konflikter.

Och jag kommit så mycket närmre många av mina vänner. Jag har lärt känna dåliga sidor hos mig själv jag aldrig tidigare vågat konfrontera och jobba med. Och jag har träffat min älskade psykolog Malin. Vi har inte mötts många gånger – men jag älskar henne för att hon har hjälpt mig så mycket, på så kort tid. Jag kan inte beskriva hur mycket det har betytt för mig att prata med en psykolog. Men det var garanterat över alla förväntningar!

Alla borde ha sin egen psykolog. Det ska bli mitt nya mantra ;)

 


Frustrationen blev plötsligt hanterbar. Rastlösheten lika så. Och alla dom känslorna och tankarna – inte längre något att vara rädd för :)

Någon jag tycker om sa till mig en kväll - men det är mänskligt. Hon sa - Jag tror det är mänskligt att känna så. Och jag tänker på det varje dag, varje dag måste jag förlåta mig själv och acceptera alla mina känslor. För att det är mänskligt. Det är ok. Och jag älskar henne för att hon sa åt mig :)

När jag inte längre är så rädd för att må dåligt, går det så klart bättre att hantera allt det jag nu måste hantera. När jag slutar tänka att livet är något som just jag inte verkar klara av. Och - viktigast av allt – det går betydligt bättre att komma igång med att söka jobb.  För det kan verka så lätt men. Det kan verkligen kännas tufft. Det kan kännas tungt, svårt och hopplöst. Och dessutom skittråkigt.  Det finns så många sätt att distrahera sig, roligare saker att tänka på, så många andra saker man kan göra för att få tiden att gå. Men det är dags nu att sluta undvika det jag har framför mig.

Så jag tar små babysteg – ett steg i taget och little by little så är jag där. Jag bara vet det nu, jag fixar det. Så länge jag vågar försöka så vet jag att jag klarar det. Och det visste jag ju egentligen hela tiden J Så vad var det då jag var så rädd för?

Face your fears.
Det är mitt nya motto nu.
För jag vet att jag är modig.

 

16.9.15

Ny månad - nytt liv?


Ok – nu har det gått en månad. Och det har fan inte blivit bättre sedan jag skrev det där j* inlägget (syftar på det förra jag skrev). Mini-livskris. Jo, men visst, kanske inte om den varar i mer än en månad. Och det har inte med 30 att göra, jag är inte 30 och jag ser fan inte ut att vara 30 heller. Det är irrelevant. Det som är relevant är att jag bara är så sjukt arg och frustrerad. Och att jag känner så varje dag! Jag är frustrerad på mig själv, på mitt liv, på min partner, på alla val man ska göra, på allt!

Orka.

Och nej – jag kan fortfarande inte sova. Vissa dagar kan jag inte ens tänka. Och inte heller äta. Ibland tänker jag att det är det enda positiva med den här livskrisen, att jag alla fall blir smalare. Smalare och argare för varje dag. Sedan tänker jag, det var en sjuk tanke. Skitsamma.

Så jag har inte hittat något nytt jobb än för er som undrar. Jag har heller inte sökt så många jobb de senaste två veckorna. Så – there you go. Moment 22. Skitsamma.

Jag blev av med min mobiltelefon, fick tillbaka den, det var bra. Blev av med cykeln, köpte en ny (begagnad). Det var bra. Så det är dags att bli glad snart igen. Snart.

Höst. New beginnings? Man kan ju hoppas.

Så rastlös bara :(  Snart....
 
 

18.8.15

Förvirrad?

Sitter på jobbet, stirrar förvirrat ut genom fönstret på biltrafiken, och undrar stilla, vem är jag? 

Jag har inte sovit något i natt. Eller, ja, en timme eller två kanske det blev. Men jag vet inte om jag kan förklara varför. Inte än. Denna vecka får jag veta hur det blir med nästa jobb. Om jag har tur.


Min mobiltelefon är full med schampo. Det kallar jag otur. Eller ok, klantighet. Jag erkänner. Har jag tur får jag den nya telefonen jag köpt på nätet imorgon. Eller senare i veckan. Alltså, gud, att vara utan mobil mer än en vecka. INTE ROLIGT!

Men när man har en TYP mini livskris... hjälper det att ha en mobiltelefon? Man kan ju hoppas...

Men jag skulle ju inte ha någon 30-års kris – jag hade ju bestämt det!!


Hur hanterar man sin ständiga rastlöshet? 




18.7.15

Rädslan för arbetslösheten


Hur länge sedan var det inte jag bloggade regelbundet nu?
Ändå behåller jag bloggen. Kan inte låta bli. En dag kanske jag skriver något. Som idag : )
Jag ville skriva något om hur det är att vara arbetslös. Dels för att det var en på ett sätt ny och kanske mer givande tid än jag trodde.
Också för att jag hade så mycket tid : P
Men med så mycket tid är man sällan särskilt effektiv!
Å vad jag saknade den effektiva sidan av mig själv. Jag letade efter den så många gånger. Jag försökte hitta den sidan av mig själv – men lika svårt jag har att lugna ner mig och byta tempo när jag är stressad.. Precis lika svårt var det att bli bara lite, lite stressad när jag behövde det.
Slö, du är alldeles för slö. Jag började komma sent till saker jag inte ville bli sen till. Jag fick plötsligt ingenting gjort. Saker började kännas meningslöst. Min utbildning kändes plötsligt också meningslös. Men varför söker jag ens jobb – är inte det också meningslöst? Vill jag ens jobba? Vad var det jag trodde jag ville jobba med? Och varför – hur var det nu jag hade tänkt egentligen?
Hade inte jag en plan?
Jag kände vissa dagar att jag verkligen behövde något som fick mig att vakna upp. En kick! Ja, en kick, men samtidigt inte något dåligt eller allt för farligt. Inte droger. Inte en fylla för sig själv en vardag. Att plötsligt börja vinna eller spela bort pengar på onlinespel. Plötsligt mitt i all min lathet fick jag lite större förståelse för dom som dras till sådana saker – bara i brist på att det ska hända något. Att det ska hända något som betyder något.
Att inte göra något särskilt, det kan både vara skönt eller hemskt. Jag upplevde båda delar.
Jag skrev långa listor med saker jag skulle göra för att hålla mig sysselsatt. Sen tittade jag på listan och tänkte – jag gör det där imorgon.
Det jag faktiskt gjorde var att gå ner fyra kilo i vikt. Någon mening var det kanske med det också… Men man blir slö av att inte äta ordentligt!
Nu jobbar jag, och nu är jag både effektiv och mer glad.
Men rädslan att hamna där igen – i den grå vardagen utan innehåll – den finns där på ett annat sätt nu. Jag har på något sätt mer tid att söka jobb nu när jag har ett jobb!
Sedan rinner tiden iväg, den rinner som sand, den rinner mellan fingrarna. Maktlös ser jag den passera. Jag försöker fylla dagarna med innehåll men allt känns meningslöst. Jag tror jag går och lägger mig igen. Så oerhört passiv. Jag kan lika gärna sova bort resten av dagen….

19.1.15

Så... Whats up?


Själv har jag varit på jobbintervju i fredags. Det var trevligt. Hoppas jag får jobbet!

Om jag får jobbet ska jag köpa en elcykel och skratta högt i Lunds alla uppförsbackar tills man till slut anländer till Ideon.

Motvind? Regn? Med tanke på kvalitén på vissa av Skånetrafikens Lund-Malmö bussar, (och då tänker jag både på förare och på bussarna), så cyklar jag hellre. Det går ju dessutom ganska mycket fortare. Trots motorvägen. Det är ju lite sjukt. Är väl alla byten ifrån där jag bor nu, men ändå.

Lite motion, lite dagsljus, och att inte vara fullt lika rädd för att bussen ska lägga av och vi alla fastnar på motorvägen, ja det kan faktiskt förgylla dagen. Motorvägen är helt klart nog belastad utan mig.

Så, vad hände i helgen?

Jag var sjukt lat och gjorde nästintill INGENTING, fy vad skönt.

Skrev en inköpslista och köpte hem lite roliga mjöl sorter till knäckebröd som jag sen inte bakade. Funderade också på att baka småkakor vilket inte heller blev av. Redigerade bilder. Tänkte mycket på mormor.

Nästa helg ska vi till Båstad och spela sällskapsspel, hela helgen. Det ska bli skoj!

Puss o kram

13.1.15

Älskade mormor


Min mormor har somnat in. Till slut kommer en dag när kroppen inte orkar mer och det kommer en dag när lungorna inte vill vara med längre.

När man har rökt hela sitt vuxna liv – ja, det sliter på kroppen helt enkelt. Även om hon slutade för mer än 10 år sedan, det är klart det satte sina spår.

Men vad roligt vi haft ändå. Tänk att hon hade turen att hitta kärleken igen efter att morfar gick bort. Och att hon kunde hitta nya intressen och ändå fortsätta hitta på så mycket roliga saker efter att Gunnar gick bort.

Roliga saker innebär ofta Bingo. Ja, jag följde med en gång på bilbingo och jag förstår tjusningen, det var rätt så spännande! I Gamleby centrum kan man ju köpa lotter. Och så är det bingolotto på tv, och så kan man alltid köpa trisslotter. Ja, hon blev inte någon sådan tv-miljonär, men vann ganska ofta, det gjorde hon ändå.

Roligt är också att träffa de älskade döttrarna, familjen, barnen och alla barnbarnen, till och med barnbarnens små barn. Och framför allt att spela kort. Vi lyckades till och med lära mormor ett nytt spel när vi satt och spelade på julafton och vi andra kände ett visst behov av variation efter ett par timmar. Så många fina stunder J

Jag minns när jag höll dig i handen på sjukhuset och du log.  

Och jag är glad att du visste hur mycket jag tyckte om att träffa dig.

Tack mormor för den fina tiden vi haft tillsammans.

Du lämnar ett tomrum efter dig.

Men det var inte tänkt att du skulle leva för alltid.

Någonstans i världen föds det en ny liten Greta.

Och livet forsätter.

5.1.15

Året som gick – saker jag gjorde på helgerna


- Gick på bio och såg Wolf on Wallstreet, Frost, Hotel Budapest, X-men days of the future past, The other woman, Malificent, Apornas planet uppgörelsen, Guardians of the Galaxy, Interstellar och The Hungergames Mockingjay part I

- vandrade och sprang i skogen

- Badade på nakenstranden/kallbadhuset med nya vattenkameran

- åt tårta hos T och Jonas samt pysslade i trädgården

- åkte till Köpenhamn och firade alla hjärtans dag med att upptäcka en ny restaurang och en annan gång för att träffa danska kusinerna

- åkte och spelade spel med kusinerna i Huskvarna.

- såg på melodifestivalen och önskade att jag var där på Rävsvansön

- höll i en examensfest, flög till Budapest och badade i varma källor

- åkte till Linköping på våren för att träffa gamla 9D, på hösten för att äta kräftor, samt senare för att fira jul

- åkte till Båstad för att fira Påsk, Kristihimmelsfärd, Pappas födelsedag, min födelsedag samt Matthias nyvunna trädkunskap

- åkte på SPA i Ystad och firade bomullsbröllop

- åkte till skärgården för att fira midsommar

- åkte till Göteborg och gick på Liseberg när Snoop Lejon och halva Sverige var där och lyckades därför Inte åka Helix. (nytt publikrekord i parkens historia tydligen – tyckte väl det var lite väl långa köer…)

- blev bjuden på personalfest samt åkte till Bakken med sockerbolaget Nordic Sugar

- åt kräftor i Huskvarna, i Bestorp och i Lomma, och därefter havskräft-fest i Linköping kombinerat med vinmässa (man får äta mycket på hösten ^ ^)

- flyttade till Mellanheden vilket ledde till mera plats, en inflyttningsfest, en mycket gladare katt och en allmänt högre livskvalité trots längre restid till jobbet.

- spelade sällskapsspel i nya lägenheten

- visade Mamma och Pappa hur mycket betor det går åt för att producera hela Sveriges behov av socker

- åkte till Birmingham för att julhandla och gratulera S och D till huset

- åt massor av kakor och bullar, bland annat hos Sandra, men gick trots det inte upp i vikt – gött.

- njöt av livet och lyckades nästan hålla mig till min regel att göra roliga saker varje helg, men att bara åka iväg från Malmö max varannan helg!
* * *
Något jag gjorde på vardagar - lärde mig hur stressigt det kan bli i jobbet som löneadministratör samt sura folk blir om de inte får rätt lön... (Nej, för det mesta har det gått fint, några misstag får man ju räkna med som nybörjare i branschen!)
 
Musiken jag lyssnade på;

Axwell, Alessis, First Aid Kit, Lorde, Tove Lo, Sainabo say, Taylor Swift och Sia

Men, med det sagt, vem gjorde inte det? ;)