Hur
länge sedan var det inte jag bloggade regelbundet nu?
Ändå
behåller jag bloggen. Kan inte låta bli. En dag kanske jag skriver
något. Som idag : )
Jag
ville skriva något om hur det är att vara arbetslös. Dels för att
det var en på ett sätt ny och kanske mer givande tid än jag
trodde.
Också
för att jag hade så mycket tid : P
Men
med så mycket tid är man sällan särskilt effektiv!
Å
vad jag saknade den effektiva sidan av mig själv. Jag letade efter
den så många gånger. Jag försökte hitta den sidan av mig själv
– men lika svårt jag har att lugna ner mig och byta tempo när jag
är stressad.. Precis lika svårt var det att bli bara lite, lite
stressad när jag behövde det.
Slö,
du är alldeles för slö. Jag började komma sent till saker jag
inte ville bli sen till. Jag fick plötsligt ingenting gjort. Saker
började kännas meningslöst. Min utbildning kändes plötsligt
också meningslös. Men varför söker jag ens jobb – är inte det
också meningslöst? Vill jag ens jobba? Vad var det jag trodde jag
ville jobba med? Och varför – hur var det nu jag hade tänkt
egentligen?
Hade
inte jag en plan?
Jag
kände vissa dagar att jag verkligen behövde något som fick mig att
vakna upp. En kick! Ja, en kick, men samtidigt inte något dåligt
eller allt för farligt. Inte droger. Inte en fylla för sig själv
en vardag. Att plötsligt börja vinna eller spela bort pengar på
onlinespel. Plötsligt mitt i all min lathet fick jag lite större
förståelse för dom som dras till sådana saker – bara i brist på
att det ska hända något. Att det ska hända något som betyder
något.
Att
inte göra något särskilt, det kan både vara skönt eller hemskt.
Jag upplevde båda delar.
Jag
skrev långa listor med saker jag skulle göra för att hålla mig
sysselsatt. Sen tittade jag på listan och tänkte – jag gör det
där imorgon.
Det
jag faktiskt gjorde var att gå ner fyra kilo i vikt. Någon mening
var det kanske med det också… Men man blir slö av att inte äta
ordentligt!
Nu
jobbar jag, och nu är jag både effektiv och mer glad.
Men
rädslan att hamna där igen – i den grå vardagen utan innehåll –
den finns där på ett annat sätt nu. Jag har på något sätt mer
tid att söka jobb nu när jag har ett jobb!
Sedan
rinner tiden iväg, den rinner som sand, den rinner mellan fingrarna.
Maktlös ser jag den passera. Jag försöker fylla dagarna med
innehåll men allt känns meningslöst. Jag tror jag går och lägger
mig igen. Så oerhört passiv. Jag kan lika gärna sova bort resten
av dagen….
