Jag är lite dålig på att Blogga samma dag jag skrivit ett inlägg :P

... så här kommer lite random saker jag har antecknat ...

***
Idag är det den 11:e dec. dvs första morgonen jag är hemma efter flygresan. Mmm... äter lussebulle till frukost. Att befinna sig i Sverige större delen av December känns faktiskt som en lyx efter att ha missat så många bitar av den svenska julen förra året. Trots kylan, trots mörkret, man kan bara inte få någon riktig julstämning annars! När vi var på Borneo hade de också massor av julpynt. Och de spelade exakt samma jullåtar där som vi gör här. Men julkänslan uteblev - det var 28 grader varmt, strålande sol, jag gick runt i en liten somrig klänning med flip-flops till. Även när vi var på Irland förra året, där klimatet faktiskt inte skiljer så mycket, så kändes det konstigt med ett december då det är 12 grader varmt, massor av gula löv som är kvar på träden, och så ständigt detta regnande. Vad är det med julen som gör att man blir så traditionell? :P

***
Jag saknar redan att äta Roti till frukost! (Ett slags tjockt färskt tortilla liknande stekt bröd) Undrar om man kan köpa roti på den där indiska restaurangen på platensgatan? Har börjat glömma så många namn på platser i Linköping sedan jag flyttade till Irland. Yogi! Det kändes jätteskumt den dagen när jag glömde vilket som var Gottfridsberg. Man tror inte att man ska glömma sådana saker men det gör man. I alla fall jag uppenbarligen. Jag och Kristin! Läs mer om vad Roti är för något här (länk) ~ [SE BILD] ~


***
Jag är så glad att mina Rambutans har hållt sig! (Borneos egen slags Lychee frukt) De är inte lika vackra, rosa och håriga som före transporten men precis lika goda. Fick med mig ett kilo, vilket innebär ungefär trettio stycken. Mums! ~ [SE BILD] ~
***
***
Luciadagen: Sitter och funderar på vad jag ska beställa för julklappar ifrån nätet i år. Väntar på att lussebullarna ska jäsa till dubbel storlek. Det ligger ett tunt snötäcke utanför men det är på god väg att bli tjockare ser det ut som. På radion spelas julmusik och på tv är det skidskytte. Ser fram emot glögg senare idag. Nu piper det! Dags att titta till bullarna. *nöjd* ^ ^
***
Läser om mobilens historia i tidningen. 1956 när den första mobiltelefonen kom ut, då vägde den 40kg. De första året fanns det bara 26 användare. Idag gissar man på att det är 4 miljarder ungefär. 1974 vägde mobilen 3 kg. 1987 lanserar Ericsson en Hotline Telefon som bara väger 1 kg och har 30 min taltid! 30 000 kr fick man betala. Det var alltså 22 år sen. Vart är vi 22 år framåt, år 2031? Det känns nästan kusligt att tänka på hur fort utvecklingen går framåt idag....
***
Idag, den 15:e December, ska jag åka till Skåne! Har saknat M massor, ska bli skönt att inte sova själv inatt. Ser fram emot att gå på stan i Malmö och handla de sista julklapparna och kanske åka över en sväng till Köpenhamn för att gå på Tivolis Julmarknad :) Är tillbaka i Linkan igen nästa måndag. Puss o julkram

Dag 8 , bergsbestigning del II

Underligt att ga upp strax efter 02.00 for att ata frukost. Fortfarande valdigt tropiskt och fuktigt trots att vi nu befann oss over 3000 m upp. Vara blota jeans hade inte torkat och inte heller skorna. Benen kandes allt annat an utvilade efter gardagens harda pass i alla trappor. Var guide motte oss efter frukosten och fragade vart vi hade vara pannlampor och vi borjade inse hur daligt forberedda vi var eftersom vi helt missat den lilla detaljen. Han bara skakade pa huvudet at oss och skickade en annan guide till att prata med oss. Han forklarade att vi inte fick ga upp utan lampor, att det var for farligt nar det ar kolsvart, brant och dessutom ganska halt pa sina stallen. Jag fragade om vi kunde vanta tills det blev ljusare men man maste vara dar till soluppgangen for att vara saker pa att ta sig nerfor hela strackan innan det blir morkt. Tillslut fick vi ga med en annan grupp, som inte heller hade lampor. Inte helt logiskt men nu var vi sex personer som delade pa ljuset ifran 3 guider.

Totalt var vi minst 100 personer som besteg sista etappen samtidigt aven om det absolut inte var alla 100 som kom hela vagen upp. Vi fick ga pa led allihop och Matthias & jag gick sakert om 70 personer pa vag mot toppen. Laskigt att dra sig uppat i morkret och dimman med hjalp av ett blott, iskallt rep, man sag ju inte vad som skulle bli ens ode om man skulle tappa balansen. Blasigt var det ocksa, kan kanske ha varit ung. sex grader varmt. De bitar som var lite lattare att ga kunde jag ha ena handen fri att lysa upp framfor mig med min mobil, M gick pa alla fyra for det mesta och kande sig fram. Jag var valdigt glad for mina handskar! Berget var iskallt, vasst och genomblott att halla i, men halla sig i var man tvungen att gora for det mesta. Luften pa 4000 m hojd ar minst sagt tunn och vi fick konstant kippa efter luft. (efter 5000m ar luften halften sa tunn som vid 0m har jag lart mig). Nar vi till slut nadde toppen var vi bada skakiga i benen och Matthias sag laskigt blek ut och hostade. Vi sag inte sa mycket genom dimman men tog anda nagra kort i gryningen pa att vi klarade det. Det blev inte manga minuters vila daruppe for sa fort vi stannade nagon minut borjade vi frysa. Inte langt ifran toppen pa vag ner borjade dimman latta och solen titta fram. Och vilken syn! Jag ar inte poetisk nog att kunna beskriva en sadan upplevelse men det var med latthet det haftigaste jag skadat. Det slog Irlands 300m hoga kustklippor och Norges fjordar tillsammans. Oerhort vackert och fascinerande att befinna oss sa hogt upp over molnen, och att tanka att vi gatt anda dit upp av egen kraft! Stolt och lycklig promenerade vi nerat vilket var betydligt enklare i det varmande solljuset. Matthias slutade se sadar blek ut ocksa till min stora lattnad. Vi var nere i "halvvags-stugan" igen strax efter atta. Med andra ord tog det ungefar 5h att ga upp 2km och sen ner igen samma stracka.

Skont att vila och ata mera mat! Nu hade vi ytterligare 6km nedstigning framfor oss, ytterligare 6h trappgang. Det var inte kul. Sa langa jag kampade mig uppat var jag mestadels glad och stolt, nedat kandes bara som en forfarlig transport stracka som jag hade kunnat gora vad som helst for att slippa, verkligen vad som helst. Hade grymt ont i alla muskler i benen och grat nog fyra av dom sex timmar det tog att ta sig ner av ren utmattning. Aldrig mer!! Nar vi kommit ner hann vi precis ata kvallsmat innan de stangde och sen tog vi taxi till Hot Springs som lag i en annan del av nationalparken ett par mil bort. Vi checkade in och somnade. Och som jag onskade att det skulle racka med en lang natts somn for att bota alla omma muskler...

Dag 7, bergsbestigning, forsta etappen

Vi fick tyvarr inte nagot bra vader, det borjade duggregna nastan direkt och vi hade mkt dalig sikt vilket gjorde att vi inte hade nagon aning om hur Mount Kinabalu sag ut nedifran. Total stracka att ga forsta dagen: 6km. Start hojd ca 1500 m o h. Mal: Overnattning i Laban Rata, 3 270 m o h

Forsta tva kilometrarna bestod av omvaxlande stig, omvaxlande trappor. Nasta tva km bestod bara av trappor, ofta med trappsteg hogre an knahojd. Efter det blev det bara brantare och trapporna blev mer och mer "naturliga". Den sa kallade stigen bestod till stor del av bortsprangt berg i brant stigning skulle man kunna beskriva det som. Det tog ocksa langt over 1 000 steg for oss att ga 500 meter, trots att Matthias gick in for att ta meterstora steg sa vi litar inte helt pa hur de matte upp. Det blev manga fotostop och hamta-andan raster bland annat sag vi vackra kottatande vaxter, fina blommor och ett vattenfall. Sex kilomter tog oss till slut ungefar sex timmar. Vi hade ett lunch-stopp men det var sa kallt och regnigt att det blev ett valdigt kort stopp. De flesta tar sig upp pa 4 - 6 h men vi motte en hurtig spanjor som klarade det pa under 2,5. Luften ar tunn pa over 3 000 m hojd!

Val uppe i fjallstugan dar vi skulle sova hade de elproblem som gjorde att de endast hade ljus, ingen varme. Och vi insag hur dumma vi var som inte tagit med ombyte. Iskalla blota jeans, mysigt. Vi fick i oss lite kvallsmat och krop till sangs sa fort vi bara kunde. Tack vare utmattning och jetlag (gissningvis) sa dackade vi redan fore sju. Vilket var bra eftersom morgondagens stigning skulle borja med vackning redan kl. 02.00

Dag 6, Tisdag den 24:e. Bort fran staden mot djungeln!

Efter fler natter an vi planerat kandes det dags att lamna Kota Kinabalu och ge oss ut ifran staden mot djungeln. Var van Ray skjutsade oss till langdistans bussparkeringen dar man aven kan valja att aka "share-taxi" med folk for sarskilda langdistans taxipriser. Vi valde en "Bas Mini" som avgick nar den blev full. Nasta stop: Mount Kinabalu National Park, ett varldsarv.

Bussen var verkligen i miniformat och saknade aircondition. Madde riktigt illa nar vi akte genom stan pa grund av alla avgaser nar det var sa varmt men det gick battre sa fort vi kom ut pa landsbygden. Bergslandskapet gjorde luften svalare men vagarna kurvigare. Parkens huvudkvarter dar vi gick av ligger pa over 1 500 m hojd sa vi kande genast av den tunnare luften och tog pa oss varsin medhavd flistroja. Det kandes konstigt :P Fran borjan hade vi tankt att bara stanna en natt och se parken for att sedan fortsatta mot kusten, och sjalva berget som ar parkens huvudattraktion hade vi tankt att avvakta med tills jetlag hade forsvunnit helt. Men sen kande vi, ash, nar vi anda ar har...

Alltsa bokade vi Guide, tillstand, klatterforsakring och overnattning halvvags pa berget etc. - allt som behovdes for att komma upp. (Trodde vi.) Sen somnade vi valdigt gott i var svala lilla fjallstuga efter en kortare djungelpromenad i nedre delen av parken.