Sitter på jobbet, stirrar förvirrat ut genom fönstret på
biltrafiken, och undrar stilla, vem är jag?
Jag har inte sovit något i natt.
Eller, ja, en timme eller två kanske det blev. Men jag vet inte om jag kan
förklara varför. Inte än. Denna vecka får jag veta hur det blir med nästa jobb.
Om jag har tur.
Min mobiltelefon är full med schampo. Det kallar jag otur.
Eller ok, klantighet. Jag erkänner. Har jag tur får jag den nya telefonen jag
köpt på nätet imorgon. Eller senare i veckan. Alltså, gud, att vara utan mobil
mer än en vecka. INTE ROLIGT!
Men när man har en TYP mini livskris... hjälper det att ha
en mobiltelefon? Man kan ju hoppas...
Men jag skulle ju inte ha någon 30-års kris – jag hade ju
bestämt det!!
Hur hanterar man sin ständiga rastlöshet?
