BLOGGENS ÅTERKOMST - part II

Åter till 2015. Jag har tänkt länge att jag ska skriva ifatt, skriva om allt som hände. Fylla glappet mellan nu och då. Så här kommer del två. 

Efter en intensiv jobbjakt hösten 2015 började jag jobba i slutet av året. Ett jobb som tyvärr bara gjorde att jag mådde sämre. Dessutom hade jag en notoriskt galet chef. 
Tro mig, jag var inte ensam om att lämna kontoret med gråten i halsen. Efter 6 månaders provanställning där var vi överens, (någorlunda), om att det inte fungerade. 

Tyvärr innebar det ytterligare jobbletande för min del, något jag inte heller mådde bra av. Och, även om det inte var mitt fel att det jobbet inte alls fungerade. För det vet jag med all säkerhet idag. Så hade jag mycket skuldkänslor. Kände att jag var "en dålig person som inte klarar av någonting". Jag såg mig omkring på de kursare som lyckats betydligt bättre än jag. Och mitt självförtroende fick sig en liten törn för varje nej jag fick, ett av arbetslöshetens allra tråkigaste villkor.

Jag skulle ju vara en tuff person! Som skulle skaka av mig "all sån skit". Men det sätter sig på något vis ändå. Och här kommer ett litet tips. Det försvårar verkligen bara processen att komma över saker, om du samtidigt låtsas att du aldrig tog åt dig från början...

Utan jobb kände jag mig utanför igen, utanför och meningslös. Vem är jag utan alla prestationer? Jag saknade min lilla grupp. Jag saknade min lön! Saknade utmaningen, saknade att få känna mig... Både viktig och speciell. 

När jag väl fick det där jobbet som skulle få mig att må bättre blev jag sjuk redan första veckan. Det var som att jag under min arbetsfria tid byggt upp skyhöga förväntningar. 

NU HAR JAG DET DÄR JOBBET DÄR JAG SKA GE ALLT. 

Nu fick jag äntligen min chans att visa hur duktig jag är. Och på det här stället kanske jag kunde få vara kvar ett tag? Har haft så många tillfälliga anställningar men alltid längtat efter en större trygghet. Nu var ju detta ett högst tidsbegränsat vikariat. Men jag ville ändå ge 200%, kanske också för att verkligen visa hur FEL det var att jag varit utan jobb så länge. Som att kompensera för alla NEJ - se nu vad ni gick miste om!

Dessutom ville jag visa alla på mitt nya jobb att jag kan ALLT min företrädare kunde. Precis ALLT DET och lite till. Dom dagarna jag inte kände så var allt förstört. 
Jag skulle ha så mycket revansch, jag skulle visa hela världen.

Jobbet fungerade några veckor, inte mer. Ett stort problem var att livet måste fungera utöver jobbet. Att bara fungera på jobbet och sedan krascha sekunden man kommer hem blir ganska snabbt ohållbart. Men jag hoppades att allt det där andra skulle komma automatiskt efter några veckor. Istället blev allting bara värre. 

Att återvända - VOLVER

Nu när jag ska börja blogga igen... Ska jag börja om på en ny blogg? Eller ha kvar min gamla?

Jag kan inte låta bli att gilla att min gamla blogg har kvar mitt gamla efternamn, man blir lite nostalgisk, ha ha. Visste du att det finns en sjukt bra film med titeln VOLVER för övrigt?

Att återvända. Ett evigt tema?

**

Mycket har hänt sedan 2015. Plötsligt är det ett problem för mig att skriva en text utan smileys efter varje mening. Bara en sådan sak.

Hösten 2015 ungefär när bloggen dog blev jag sjuk. Utmattningssyndrom. Depression. Allmän känslomässig instabilitet men ganska extrema humörsvängningar.  Självskadebeteende. Sömnsvårigheter. Koncentrationssvårigheter. Återkommande panikattacker.

Idag är jag fri från många av de problem jag brottades med. Även om många problem direkt är tillbaka de dagar jag inte sover eller inte äter. Det jag har kvar oavsett vad jag gör är en fortsatt trötthet och en ökad känslighet.

En trygghet jag har nu är att när problemen dyker upp är att jag vet hur jag ska hantera dom. Jag är van vid att hantera vissa impulser. Och jag kan prata om det som händer både inom mig och runt omkring. Men det är inte som att jag hanterar alla problem med lätthet. Det gör fortfarande ont att tänka på hur hemsk en helt vanlig dag kunde vara under den perioden då jag mådde som sämst. Alla dumma saker man säger och gör...

Idag är jag bättre på att förlåta mig själv.

Tänk att en sådan sak ska kräva flera års övning!

Eftersom jag fortfarande inte mår bra är jag på egen begäran under utredning för ytterligare stödinsatser från allmänvården. Men jag fungerar bra nog de timmar jag fungerar. Det är bara inte så många timmar som många av de som träffar mig tror..?

Och det kräver en del planering och mycket vila för att jag ska fungera på en rimlig nivå.

Men kanske är det ett positivt tecken att jag börjar blogga igen?

Hoppas!

Ny månad - Nya insikter

Nu är det oktober. Och nästan tre veckor sedan jag skrev förra inlägget. Och mitt liv har blivit så mycket bättre! Tävlingsinstinkten och målmedvetenheten är tillbaka. Jag känner igen mitt gamla jag igen.

Puh.

Jag har lärt mig så mycket på att ha denna kris. Om mig själv. Om andra. Om konflikter.

Och jag kommit så mycket närmre många av mina vänner. Jag har lärt känna dåliga sidor hos mig själv jag aldrig tidigare vågat konfrontera och jobba med. Och jag har träffat min älskade psykolog Malin. Vi har inte mötts många gånger – men jag älskar henne för att hon har hjälpt mig så mycket, på så kort tid. Jag kan inte beskriva hur mycket det har betytt för mig att prata med en psykolog. Men det var garanterat över alla förväntningar!

Alla borde ha sin egen psykolog. Det ska bli mitt nya mantra ;)

 

Frustrationen blev plötsligt hanterbar. Rastlösheten lika så. Och alla dom känslorna och tankarna – inte längre något att vara rädd för :)

Någon jag tycker om sa till mig en kväll - men det är mänskligt. Hon sa - Jag tror det är mänskligt att känna så. Och jag tänker på det varje dag, varje dag måste jag förlåta mig själv och acceptera alla mina känslor. För att det är mänskligt. Det är ok. Och jag älskar henne för att hon sa åt mig :)

När jag inte längre är så rädd för att må dåligt, går det så klart bättre att hantera allt det jag nu måste hantera. När jag slutar tänka att livet är något som just jag inte verkar klara av. Och - viktigast av allt – det går betydligt bättre att komma igång med att söka jobb.  För det kan verka så lätt men. Det kan verkligen kännas tufft. Det kan kännas tungt, svårt och hopplöst. Och dessutom skittråkigt.  Det finns så många sätt att distrahera sig, roligare saker att tänka på, så många andra saker man kan göra för att få tiden att gå. Men det är dags nu att sluta undvika det jag har framför mig.

Så jag tar små babysteg – ett steg i taget och little by little så är jag där. Jag bara vet det nu, jag fixar det. Så länge jag vågar försöka så vet jag att jag klarar det. Och det visste jag ju egentligen hela tiden J Så vad var det då jag var så rädd för?

Face your fears.

Det är mitt nya motto nu.

För jag vet att jag är modig.

 

Ny månad - nytt liv?

Ok – nu har det gått en månad. Och det har fan inte blivit bättre sedan jag skrev det där j* inlägget (syftar på det förra jag skrev). Mini-livskris. Jo, men visst, kanske inte om den varar i mer än en månad. Och det har inte med 30 att göra, jag är inte 30 och jag ser fan inte ut att vara 30 heller. Det är irrelevant. Det som är relevant är att jag bara är så sjukt arg och frustrerad. Och att jag känner så varje dag! Jag är frustrerad på mig själv, på mitt liv, på min partner, på alla val man ska göra, på allt!

Orka.

Och nej – jag kan fortfarande inte sova. Vissa dagar kan jag inte ens tänka. Och inte heller äta. Ibland tänker jag att det är det enda positiva med den här livskrisen, att jag alla fall blir smalare. Smalare och argare för varje dag. Sedan tänker jag, det var en sjuk tanke. Skitsamma.

Så jag har inte hittat något nytt jobb än för er som undrar. Jag har heller inte sökt så många jobb de senaste två veckorna. Så – there you go. Moment 22. Skitsamma.

Jag blev av med min mobiltelefon, fick tillbaka den, det var bra. Blev av med cykeln, köpte en ny (begagnad). Det var bra. Så det är dags att bli glad snart igen. Snart.

Höst. New beginnings? Man kan ju hoppas.

Så rastlös bara :(  Snart....

 

 

Förvirrad?

Sitter på jobbet, stirrar förvirrat ut genom fönstret på biltrafiken, och undrar stilla, vem är jag? 

Jag har inte sovit något i natt. Eller, ja, en timme eller två kanske det blev. Men jag vet inte om jag kan förklara varför. Inte än. Denna vecka får jag veta hur det blir med nästa jobb. Om jag har tur.

Min mobiltelefon är full med schampo. Det kallar jag otur. Eller ok, klantighet. Jag erkänner. Har jag tur får jag den nya telefonen jag köpt på nätet imorgon. Eller senare i veckan. Alltså, gud, att vara utan mobil mer än en vecka. INTE ROLIGT!

Men när man har en TYP mini livskris... hjälper det att ha en mobiltelefon? Man kan ju hoppas...

Men jag skulle ju inte ha någon 30-års kris – jag hade ju bestämt det!!

Hur hanterar man sin ständiga rastlöshet? 

Bild från  http://www.mrpilgrim.co.uk/portfolio/urban-artist-question-girl/#.VdL1o_ntlBc 

Rädslan för arbetslösheten

Hur länge sedan var det inte jag bloggade regelbundet nu?

Ändå behåller jag bloggen. Kan inte låta bli. En dag kanske jag skriver något. Som idag : )

Jag ville skriva något om hur det är att vara arbetslös. Dels för att det var en på ett sätt ny och kanske mer givande tid än jag trodde.

Också för att jag hade så mycket tid : P

Men med så mycket tid är man sällan särskilt effektiv!

Å vad jag saknade den effektiva sidan av mig själv. Jag letade efter den så många gånger. Jag försökte hitta den sidan av mig själv – men lika svårt jag har att lugna ner mig och byta tempo när jag är stressad.. Precis lika svårt var det att bli bara lite, lite stressad när jag behövde det.

Slö, du är alldeles för slö. Jag började komma sent till saker jag inte ville bli sen till. Jag fick plötsligt ingenting gjort. Saker började kännas meningslöst. Min utbildning kändes plötsligt också meningslös. Men varför söker jag ens jobb – är inte det också meningslöst? Vill jag ens jobba? Vad var det jag trodde jag ville jobba med? Och varför – hur var det nu jag hade tänkt egentligen?

Hade inte jag en plan?

Jag kände vissa dagar att jag verkligen behövde något som fick mig att vakna upp. En kick! Ja, en kick, men samtidigt inte något dåligt eller allt för farligt. Inte droger. Inte en fylla för sig själv en vardag. Att plötsligt börja vinna eller spela bort pengar på onlinespel. Plötsligt mitt i all min lathet fick jag lite större förståelse för dom som dras till sådana saker – bara i brist på att det ska hända något. Att det ska hända något som betyder något.

Att inte göra något särskilt, det kan både vara skönt eller hemskt. Jag upplevde båda delar.

Jag skrev långa listor med saker jag skulle göra för att hålla mig sysselsatt. Sen tittade jag på listan och tänkte – jag gör det där imorgon.

Det jag faktiskt gjorde var att gå ner fyra kilo i vikt. Någon mening var det kanske med det också… Men man blir slö av att inte äta ordentligt!

Nu jobbar jag, och nu är jag både effektiv och mer glad.

Men rädslan att hamna där igen – i den grå vardagen utan innehåll – den finns där på ett annat sätt nu. Jag har på något sätt mer tid att söka jobb nu när jag har ett jobb!

Sedan rinner tiden iväg, den rinner som sand, den rinner mellan fingrarna. Maktlös ser jag den passera. Jag försöker fylla dagarna med innehåll men allt känns meningslöst. Jag tror jag går och lägger mig igen. Så oerhört passiv. Jag kan lika gärna sova bort resten av dagen….

Så... Whats up?

Själv har jag varit på jobbintervju i fredags. Det var trevligt. Hoppas jag får jobbet!

Om jag får jobbet ska jag köpa en elcykel och skratta högt i Lunds alla uppförsbackar tills man till slut anländer till Ideon.

Motvind? Regn? Med tanke på kvalitén på vissa av Skånetrafikens Lund-Malmö bussar, (och då tänker jag både på förare och på bussarna), så cyklar jag hellre. Det går ju dessutom ganska mycket fortare. Trots motorvägen. Det är ju lite sjukt. Är väl alla byten ifrån där jag bor nu, men ändå.

Lite motion, lite dagsljus, och att inte vara fullt lika rädd för att bussen ska lägga av och vi alla fastnar på motorvägen, ja det kan faktiskt förgylla dagen. Motorvägen är helt klart nog belastad utan mig.

Så, vad hände i helgen?

Jag var sjukt lat och gjorde nästintill INGENTING, fy vad skönt.

Skrev en inköpslista och köpte hem lite roliga mjöl sorter till knäckebröd som jag sen inte bakade. Funderade också på att baka småkakor vilket inte heller blev av. Redigerade bilder. Tänkte mycket på mormor.

Nästa helg ska vi till Båstad och spela sällskapsspel, hela helgen. Det ska bli skoj!

Puss o kram

Älskade mormor

Min mormor har somnat in. Till slut kommer en dag när kroppen inte orkar mer och det kommer en dag när lungorna inte vill vara med längre.

När man har rökt hela sitt vuxna liv – ja, det sliter på kroppen helt enkelt. Även om hon slutade för mer än 10 år sedan, det är klart det satte sina spår.

Men vad roligt vi haft ändå. Tänk att hon hade turen att hitta kärleken igen efter att morfar gick bort. Och att hon kunde hitta nya intressen och ändå fortsätta hitta på så mycket roliga saker efter att Gunnar gick bort.

Roliga saker innebär ofta Bingo. Ja, jag följde med en gång på bilbingo och jag förstår tjusningen, det var rätt så spännande! I Gamleby centrum kan man ju köpa lotter. Och så är det bingolotto på tv, och så kan man alltid köpa trisslotter. Ja, hon blev inte någon sådan tv-miljonär, men vann ganska ofta, det gjorde hon ändå.

Roligt är också att träffa de älskade döttrarna, familjen, barnen och alla barnbarnen, till och med barnbarnens små barn. Och framför allt att spela kort. Vi lyckades till och med lära mormor ett nytt spel när vi satt och spelade på julafton och vi andra kände ett visst behov av variation efter ett par timmar. Så många fina stunder J

Jag minns när jag höll dig i handen på sjukhuset och du log.  

Och jag är glad att du visste hur mycket jag tyckte om att träffa dig.

Tack mormor för den fina tiden vi haft tillsammans.

Du lämnar ett tomrum efter dig.

Men det var inte tänkt att du skulle leva för alltid.

Någonstans i världen föds det en ny liten Greta.

Och livet forsätter.

Året som gick – saker jag gjorde på helgerna

- Gick på bio och såg Wolf on Wallstreet, Frost, Hotel Budapest, X-men days of the future past, The other woman, Malificent, Apornas planet uppgörelsen, Guardians of the Galaxy, Interstellar och The Hungergames Mockingjay part I

- vandrade och sprang i skogen

- Badade på nakenstranden/kallbadhuset med nya vattenkameran

- åt tårta hos T och Jonas samt pysslade i trädgården

- åkte till Köpenhamn och firade alla hjärtans dag med att upptäcka en ny restaurang och en annan gång för att träffa danska kusinerna

- åkte och spelade spel med kusinerna i Huskvarna.

- såg på melodifestivalen och önskade att jag var där på Rävsvansön

- höll i en examensfest, flög till Budapest och badade i varma källor

- åkte till Linköping på våren för att träffa gamla 9D, på hösten för att äta kräftor, samt senare för att fira jul

- åkte till Båstad för att fira Påsk, Kristihimmelsfärd, Pappas födelsedag, min födelsedag samt Matthias nyvunna trädkunskap

- åkte på SPA i Ystad och firade bomullsbröllop

- åkte till skärgården för att fira midsommar

- åkte till Göteborg och gick på Liseberg när Snoop Lejon och halva Sverige var där och lyckades därför Inte åka Helix. (nytt publikrekord i parkens historia tydligen – tyckte väl det var lite väl långa köer…)

- blev bjuden på personalfest samt åkte till Bakken med sockerbolaget Nordic Sugar

- åt kräftor i Huskvarna, i Bestorp och i Lomma, och därefter havskräft-fest i Linköping kombinerat med vinmässa (man får äta mycket på hösten ^ ^)

- flyttade till Mellanheden vilket ledde till mera plats, en inflyttningsfest, en mycket gladare katt och en allmänt högre livskvalité trots längre restid till jobbet.

- spelade sällskapsspel i nya lägenheten

- visade Mamma och Pappa hur mycket betor det går åt för att producera hela Sveriges behov av socker

- åkte till Birmingham för att julhandla och gratulera S och D till huset

- åt massor av kakor och bullar, bland annat hos Sandra, men gick trots det inte upp i vikt – gött.

- njöt av livet och lyckades nästan hålla mig till min regel att göra roliga saker varje helg, men att bara åka iväg från Malmö max varannan helg!

* * *

Något jag gjorde på vardagar - lärde mig hur stressigt det kan bli i jobbet som löneadministratör samt sura folk blir om de inte får rätt lön... (Nej, för det mesta har det gått fint, några misstag får man ju räkna med som nybörjare i branschen!)

 

Musiken jag lyssnade på;

Axwell, Alessis, First Aid Kit, Lorde, Tove Lo, Sainabo say, Taylor Swift och Sia

Men, med det sagt, vem gjorde inte det? ;)

Sommaire betyder summering på franska

Mitt bloggande under året har minst sagt varit…sporadiskt. Men här kommer ett försök till en summering av första halvan av året som gick;

2014 inleddes med att skåla in det nya året i Linköping. Vi var på en himla trevlig fest hos Lina som får mig att vilja besöka alla som bor i Stockholm lite oftare. Ett mål för 2015 kanske? Fler besök än noll lär ju inte vara så svårt… (förlåt)

Jag köpte mig en skinnjacka efter julen som förgyllt hela året sedan dess. Sen bloggade jag inte förrän mitt i sommaren, men det betyder inte att det första halvåret var händelselöst.

Jag gick från att plugga till bästa praktikplatsen, till att börja jobba igen i februari. I mars firade jag högsta betyg på C-uppsatsen med en examensfest, och så sprang jag mycket. Kanske inte så mycket som under 2013 men ändå. I examenspresent fick jag en flygresa till Budapest – det var en mysig helg med mamma pappa och M!

Jag fortsatte att ge blod och är numera så van att jag inte blir trött efteråt så som jag blev för ett år sedan när jag började. Skönt J

En riktigt rolig fest i april var med gamla högstadieklassen, tänk att folk blev ihop och återupptog gamla romanser och allting. Vi hade ett behov av att ses verkligen :P Var lite oväntat att vi skulle ha så roligt att det blev en av årets höjdpunkter. Hoppas vi ses igen om inte allt för länge!

Jag bytte frisyr till kort, kanske blir 2015 året när jag vill ha långt hår igen? Eller så rakar jag av hälften, vem vet?

I maj vandrade vi så som vi gjort året innan, och året innan det. Nytt för i år var att A-M följde med – mysigt! Österlen är verkligen så vackert som folk säger.

Vår bommullsdag ett år efter bröllopet i juni firade vi med Spa i Ystad, en helt underbar helg som jag kan göra om när som helst – ta mig dit nu genast, skulle aldrig säga nej. Jag undrar om det finns ett spa i Sverige som slår Ystad Saltsjöbad? Jag är beredd att testa alla de bästa för att få veta ^ ^

Vissa saker var ganska lika andra år, så som påsk och midsommar, himla trevligt men inte så spännande att skriva om. Påsk och midsommar kommer alltid vara något av det bästa som händer varje år, (hoppas jag). Det samma gäller sommarsemestern i Båstad. Nytt för i år i Båstad var dock Jocke – roligt att få med ännu en bra person i gänget!

2014 var sommaren då vi badade helt galet mycket och idén om att flytta närmre havet kändes mer aktuell än någonsin. Dessutom upptäckte jag allsång i Pildammsparken – så mysigt, längtar så till sommaren när jag tänker på de kvällarna!

Trots en fantastiskt solig sommar blev malmöfestivalen väldigt regnig och midsommar helt galet kallt. Lite dålig timing där men i det stora hela en mycket väl godkänd sommar ändå.

Det svåra med sommaren är bara att jag vill ha fyra veckor i Båstad OCH fyra veckor kvar hemma i Malmö, vart jag än är vill jag vara på mer än ett ställe samtidigt. Kan det inte vara sommar hela året i alla fall vartannat år? Det vore gött kan jag tycka…

Augusti var somrig samtidigt som månaden medförde en del översvämning. Tur att vi inte behöver förvara något viktigt i källarförrådet!

Augusti var också månaden då M slutade med distanskurser för att läsa upp sista delen av gymnasiekompetensen på Hvilans trädgård och anläggningsprogram. Och det förgyllde verkligen den i övrigt ganska tråkiga hösten som kom sen!

Men, mer om detta när jag skriver om andra halvåret J

Over and out.

Sminkfria ögon kan vara bra ibland

Min katt blev så glad när jag kom hem igår att han slickade mig i ögat. Det var skumt! Inget smink hade jag heller, och det är säkert godare så. Det är så mina ögon brukar se ut på vardagar. Fria, förutom möjligen någon liten bit eyeliner som oftast ändå skavts av när arbetsdagen är slut. Ibland har man smink som ingen märker, bara för sig själv.

(Jag försöker att minimera tiden jag lägger på smink som ingen märker).

Finns det kändisar som gärna också vill slippa vara så sminkade alltid?

Så klart, här är ett exempel!       (Youtube länk till Colbie Caillat med Try)

Fin sång tycker jag J

Take your make up off,  Let your hair down,  Take a breath...

Trevligt med de som anstränger sig och har lite tanke bakom sin musikvideo.

Ser också roligt ut när man sminkar en halv person.

 

* * *

Fler kändisar utan smink? 

http://www.lajkat.se/15-bilder-kanner-du-igen-kandisarna-utan-smink/

Hur levde vi innan alla appar?

Jag har nu för tiden en app som gissar när jag ska ha mens.
Och det kan ju vara praktiskt att ha en liten aning.
Såg idag när jag loggade min förra mens såg jag att beräknad mensstart nästa gång är; 24 december.
Meh, Julafton!

Jo, men ok, det är ju en röd dag...
Så, ja, det kan väl passa då. ^ ^

Eller nej, för tusan, nu googlade jag och den 24:e är ju inte en röd dag! Nåja, det känns ju som en röd dag. Misslyckat skämt. Typiskt...

Men jag tänkte på en sak. Skäms du över att du har mens? Det tycker jag i så fall är synd, gör inte det! Mens är ju ett fint tecken på att kroppen fungerar som den ska :)
Det är så kul att så många börjat prata mer om mens nu, mensen börjar ta plats i populärkulturen.
Det var väl på tiden!

Kobra har gjort ett grymt bra program om just detta - sevärt som tusan, jag lovar.

Bara ett tips :)

Ha det gött!

http://www.svtplay.se/kobra

FLYTTA

Att flytta är en stor sak.

Det innebär så många saker, både rent praktiskt men också känslomässigt.

Jag har en så grymt bra känsla i magen nu varje gång jag kommer hem nu. Tänk att just jag får bo så fint! Högt uppe bland taken… Det är värt alla trappor jag lovar. Är så nöjd : D

Det är så rent och fint också. Än så länge, he he. Tur att en äger en katt så att man har någon att skylla på sen när det börjar krypa fram dammråttor i hörnorna igen.

[här ska det vara en bild på katten]

Förra lägenheten är dock fortfarande inte helt ren. Nu har vi haft sån tur att vi slipper dubbelhyra i december. Eftersom nästa hyresgäst får nycklarna nu på fredag gäller det att få städningen avklarad snarast!

Det finns många saker som är bättre med vår nya lägenhet.

Att flytta från 1:a till 2:a innebär att vi plötsligt äger ett Sovrum. Underbart!
Och balkong i söderläge kommer verkligen uppskattas sen när det blir vår. Det är så skönt bara att generellt ha mer plats till alla saker. En annan slutsats är att vi har för mycket saker. Det har varit så skönt att ge bort mycket av det vi inte använder! Alla mår väl bra av en rejäl utrensning ibland.

Någon frågade mig om det är något som är sämre i den nya lägenheten. Och det skulle nog möjligen vara badrummet i så fall. Men det ska renoveras inom ett par år ändå. Mintgrönt eller ej,
badkaret uppskattas verkligen nu när det är lite kallare ute!

Älskar att ta ett varmt bad när jag är frusen efter en mil på cykeln ^ ^

 

PS. Förlåt för att kattbilden uteblev. Min mobil är på lagning, jag tappade den i golvet. Jag löser det i nästa vecka!

Älskade Cissi

Vi kände inte varandra så länge som jag hade önskat. Men jag är ändå så glad att ha lärt känna dig!

Det är så overkligt när någon försvinner på det sättet. Jag hör fortfarande ditt skratt. Och jag kan se dig framför mig när du säger att – det är klart att det inte är sant! Det är klart att du klarade dig. Med glimten i ögat.

Vi är så många som saknar dig, och jag är en av dom.

 

~

Idag har jag skänkt pengar till Suicide Zero i ditt namn.

~

 

År 2013 tog 1604 svenskar sitt liv. Det är sex gånger fler än som dör i trafiken. För varje självmord genomförs ungefär 10 självmordsförsök och ungefär 160 000 bär på självmordstankar. Allt detta orsakar både ofattbart lidande och kostar dessutom samhället många miljarder kronor. Men självmord kan förhindras och forskningen vet hur! 

När trafiksäkerhetsforskningen får 100-150 statliga miljoner varje år får den statliga myndighet som ansvarar för suicidpreventionsforskning, Nasp, bara 3 miljoner kronor. Det är bara ett exempel på vad vi vill förändra med Suicide Zero.

På vår hemsida listar vi åtgärder som skulle minska självmorden radikalt;

http://suicidezero.se/sa-arbetar-och-samarbetar-suicide-zero/

 

Så där ja, nu har vi flyttat!

Det här inlägget skrev jag för ganska länge sedan.

Varför dök det sedan inte upp på bloggen?

 

Saker hände. Livet hände. Ja, ni vet...

####

På att göra listan denna helg – FLYTTA.

Lördagen ägnades åt att bära allt. Och vi var inte så värst många, så att de som dök upp fick verkligen bära mycket. Vardagshjältar!!

 

Kan inte tacka nog. En pizza räcker liksom inte. We owe you guys.

Denna låt tillägnar jag er ;)

https://www.youtube.com/watch?v=a7SouU3ECpU

Någon skulle ha fyllt år idag

Och nu blev det två allvarliga inlägg i rad. Men så kan det bli.

För att någon skulle ha fyllt år idag. Någon som inte riktigt finns kvar.

Han kommer för alltid förbli tonåring.

Forever young, precis som i sången.

Han ville aldrig bli vuxen, och han menade verkligen allvar med dom orden.

Jag tänker ibland, vem hade han varit idag om han hade gett livet en chans?

Jag googlade på Erock, bara för att se vad som dök upp.

Här följer ett urval av vad jag hittade;

 

 

Ja, kanske hade han varit en DJ eller en Rockstar?

Kanske, i en värld där ingenting är omöjligt…

Förlusten ligger inte längre som ett täcke över allt jag gör.

Men jag saknar verkligen min lillebror

,d88b.d88b, 88888888888 `Y8888888Y'   `Y888Y'    -Bungle-     `Y'

 

 

PÅ ALLVAR

Jag ville skriva något fånigt om hur glad jag var över att vi har flyttat nu. Och om min vardag, typ att jag åt en sak och en sak som hände när jag tvättade håret. Sen hände något och allt kändes så futtigt. Meningslöst kanske.

Dödsannonsen (hemskt ord) dök upp i gårdagens tidning.

Men trots allt kommer jag fortsätta att skriva om fåniga saker.

Och just nu känns det bättre än när det precis hade hänt.

Man kanske kan säga att, även om saknaden finns kvar länge, så innebär det inte att man måste må dåligt lika länge. När någon går bort så, även om man inte stod personen så nära, så får det en ändå att tänka till.

Jag tror också att vi behöver de där stunderna, då vi stannar upp och tänker efter.