Nu har jag inte skrivit sedan mitten av Maj, ett ohälsosamt långt uppehåll.
Och det finns flera förklaringar om varför bloggen dog ett tag.
Den första teorin är att, tja, det händer väl ibland bara helt enkelt. Den dör för att sedan återuppstå, som Jesus, Fågeln Fenix eller Hultsfredsfestivalen. Välj själv vilken metafor som passar dig :)
För det andra så borde jag ha skrivit om Bröllopet, självklart borde jag det. Men det finns så mycket att säga och det känns så svårt att uttrycka i ord. Så det liksom låste sig. Det var så underbart, det var en så Stor upplevelse. Det var som en fantastiskt fin dröm, det känns overkligt så här i efterhand, och det kändes härligt och overkligt också den dagen. Jag tror jag måste smälta alla intryck länge innan jag kan berätta om dom på ett bra sätt.
För det tredje så hände det något tråkigt och jag har alltid haft svårt att skriva om tunga saker. Det är lättare att skriva om något mer ytligt. Som att jag kan tycka att det är skönt när det regnar efter flera veckor med sol varje dag. Men att skriva om rädslan för döden, det är betydligt svårare.
Den fjärde och sista teorin handlar om att jag dessutom kan ha blivit lite skrivtrött efter att ha lämnat in sju mindre uppsatser denna sommar. Så jag har liksom redan skrivit en massa, bara inte om mitt liv utan om hållbart företagande istället. Så jag har skrivit och skrivit, men inte till dig som läser min blogg, utan till Högskolan i Kristianstad och Mittuniversitetet. Men nu är sista, åttonde uppsatsen nästa färdig. Och idag bryter jag blogguppehållet, med en känsla av att nu kan jag skriva om vad som helst igen.
Jorå, så att..
